visst blir det alltid konstigt, men jag vill inte det. inte den här gången. inte när det inte finns tid för det konstiga att läka i lugn och ro. sex veckor utan att tvingas till sällskap. men jag kan inget göra, jag gör bara fel. men det enda jag ville var att läka det innan det blir sex tomma veckor. men jag har misslyckats, och nu kan jag bara vänta.

sex veckor, kanske mer...