PLEASE GOD, TURN MY HEART INTO STONE. THAT WAY NO ONE CAN HURT IT.

vääääs... otroligt att när något är för jävligt så ska allt annat jävla skit också gå åt helvete. har en så jävla hög irritationsnivå just nu att jag ska kunna strypa första bästa person som retar mig. hoppas verkligen att det händer något riktigt bra snart, för annars kommer jag få ett fucking utbrott och jag har inte lust att reda upp det jag orsakar efter ett sånt...

misery loves it's company

reta mig inte. jag exploderar förr eller senare.

och varför mår jag såhär dåligt av att jag har rätt? allt jag vill är att kunna vara glad när jag kommer hem, och känna att jag vill vara i mitt eget hem.

fan att jag inte var bestämdare då...

tänk att det skulle bli såhär. en av min äldsta och största drömmar har tagit ett steg närmare att gå i uppfyllelse. bara ett problem, there is no chance in hell that i can afford it.

20 år, utan fast anställning. jag får aldrig ett så stort lån.

jag trodde aldrig att den här situationen skulle uppstå. att pengarna skulle bli problemet. varför kan jag inte ha någon rik avlägsen släkting någonstans som vill låta mig ärva allt?

jag skulle kunna göra det till så mycket mer än det är. det skulle kunna utvecklas så ofattbart.

aldrig tidigare i mitt liv har jag varit så säker på vad jag skulle göra om jag fick en miljon...

as usual i'm not able to deal with the fact that i'm never going to be the interesting one.