det är som ett rop på hjälp, men hurdan hjälp behövs?
Idag insåg jag att järntabletterna gör verkan. Jag har fått mer viljestyrka och tröstäter mycket mindre. Men samtidigt så har jag tappat all min motivation, till skolan och till att rida ponnin... Men jag tror inte att det beror på tabletterna, utan snarare på att det snart blir sommarlov.
Just det, sommar, NU tack!
Annars har jag ett behov av att vara social. Jag vill festa, umgås och ha kul. Men samtidigt orkar jag inte ta mig för något. Jag skulle helst bara sitta på stranden med en glass och bara ta det lungt. Och gärna ha någon kul att prata med. Behovet av närhet har nått svindlande höjder, fastän det nu faktiskt blev lite bättre söndags, usch vad jag har saknat dig.
Jag förstår egentligen inte varför jag är så less och deppad, jag borde juh vara mycket iggare och gladare nu när det är ljus ute, men icke... Vad ska det egentligen behövas för att jag ska bli pigg och glad?