mitt humör åker berg- och dalbana. jag är van vid att mitt psyke är lätt att rubba, men va fan... nu kan jag inte ens tänka rakt.

känns rätt bra att va ombord. samtidigt som jag hemskt gärna skulle vara hemma. men egentligen vet jag inte alls vad jag vill och jag kan inte sätta fingret på vad som är fel. eller, egentligen vet jag vad problemet är, jag vill bara inte veta av att det är så.

men hur det än blir nu, hur jag än mår, så var det det bästa som hänt på länge.