Jaaa, jag vet inte jag. Jag känner ett behov av att skriva men jag har inte riktigt något att skriva om . . .
Juni iår har varit liknande som det senaste två åren. Jag gick under jorden. Det är lättast så. Att bara slippa allting för ett tag. Samtidigt insåg jag också att orsaken till att jag gör det inte är att jag drabbas av stora personliga kriser, utan att jag helt enkelt inte vet vad jag ska göra av mig själv när mina rutiner försvinner. Nu tänker väl alla ngt i stil med:
- skaff dig nya då!
Men jag KAN INTE! Sorgligt nog, så kan jag inte det. Att skaffa nya rutiner för mig tar så lång tid att sommaren är slut och skolan har börjat igen innan jag har fått det gjort. Jag har så fruktansvärt svårt för förändringar och att anpassa mig till dem att det ibland är läskigt. Vad gör jag sen när det händer stora, hemska saker i mitt liv?
Men jag kom ju till sist upp från "underjorden" och då fick jag istället någon slags chock av att umgås med för många människor samtidigt. Men när känslor man inte vill känna krockar med för mycket folk kan det bli traumatiskt ^^,
På fredag ska vi festa iaf, och är då en viss person ute då, så kommer han inte undan. Det harjag sist och slutligen bestämt mig för. Vad som händer sen är en annan sak, men nu, efter mycket velande och andra fånerier så ska jag se till att jag får manligt sällskap för en kväll i alla fall ;P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar