11 juli 2008

Fredag

Jag känner mig grisigt osocial.


Först hade jag inte riktigt lust att fara till Lillängen, det kändes för jobbigt med att fara dit (jag slutar jobba sju), sen sova nånstans (jag sover dåligt borta) och sen ta sig hem på söndan i någorlunda tid eftersom päronen och systern är i Vasa och jag måste ta hand om syrrans kanin och hålla ett halvt öga på huset. När någon sen försöker övertyga mig om att jag borde komma dit för att ha lite kul p.g.a att jag tydligen har varit "torr" (hmpf) på den senaste tiden, gör inte saken bättre och jag blir ju såklart ännu mer övertygad om att jag inte känner för att fara. Dessutom är det en bit dit och man kan inte fara hem mitt i natten om det blir tråkigt.

Hursomhelst så fick jag ont i halsen idag på dan. Det kändes som jag hade fått en tumör eller något liknande på vänstra sidan i halsen och det gjorde t.o.m ont att prata. Då insåg jag att nähäpp, nu blir det inte Lillängen vare sig jag vill eller inte för jag har noll lust att vara sjuk när vi ska på Iron Maiden (förtar halva nöjet att sitta där med halsont och feber). Så jag håller mig alltså hemma och kurerar mig.

Men då, då får jag ju såklart lust att fara till Lillängen i alla fall. Suck...


Så vad ska man säga. Jag kan ju fan aldrig bestämma mig för vad jag vill och för vad jag har lust med. Jag kan inte acceptera att that's it utan jag måste såklart vara totalt tvärtemot. Men nu vet jag en sak i alla fall. Så fort jag kommer hem från Stockholm och Rockoff sätter igång, då ska jag vara med på allt som folk hittar på. Så fort någon vill ha med mig på något ska jag vara positiv, och följa med på det (om jag inte jobbar just då vill säga). Och om inte det får mig att sluta känna mig så förbannat tom inuti så vet jag inte vad jag ska göra.

1 kommentar:

Meli sa...

Det får dig inte att känna det som att tomheten blir mindre. Men den fyllnad som är runtom får tomheten att kännas lättare att glömma en stund. :)