Nu har jag en såndär period igen. Världen känns som ett ruttet ägg och jag är malplacerad på den. Jag får i nerverna på det mesta och ser ingen vits med något.
Jag tycker inte om den här känslan. Men jag kan inte göra så mycket åt den heller. Den här tiden på året är tung, och bristen på solljus börjar märkas på mig.
Jag vill ha någon att mysas och pussas med!
1 kommentar:
Du är inte ensam...Jag känner mig som någon sorts felkonstruerad livsform i en bisarr värld av snor och täcken, alldeles för upptagen med att stressa upp mig för saker i onödan för att kunna fokusera på det jag borde. Vi passar inte in här. Fast det har vi ju vetat hela tiden. Oj vad deprimerat det här blev.
Skicka en kommentar