God takes all the good people, because he wants them for himself
Jag tror inte på gud, men ibland vill jag så gärna tro på något i alla fall.
Mammas kusin bor i Sverige, men han kom hit varje sommar och hälsade på. När jag var liten tyckte jag att han var en glad gubbe med roligt skägg, men lite läskig också för att han skrattade så mycket och så högt. Han var ALLTID glad, och spred glädjen runt sig, men kunde helt enkelt inte låta blir att le när han var i närheten. För tre år sen fick han en dotter, och var tydligen lyckligare än på många år.
Men han fick cancer. Och blev opererad. De trodde att den var borta. Men det var den inte. Den hade spridit sig.
Nu finns han inte längre.
Jag kände honom inte så bra, men ändå känns det som han lämnade ett hål efter sig. Han borde komma hit snart, inte bara försvinna. Men han kommer alltid att finnas bland mina soligaste sommarminnen, den glada gubben men det roliga skägget.
Vila i frid
1 kommentar:
Vackert skrivet.
Det är väl det man alltid kan trösta sig med, att minnena finns kvar.
ordverifiering: dogyless = you no has dog?
Skicka en kommentar